Ödet sa sitt och pengarna också, men det känns bra. Det var nog meningen att vi ska vara kvar i hemmet som vi trivs så bra i.
Däremot när magsjukan står för dörren spelar det ingen roll var man håller hus, allt är förjävligt ändå.
Att ingen kommit på något bot på denna hemska och fruktansvärda sjukdom.
Man kan skicka folk till månen, men att förebygga kräkningar och diverse besvär som är återkommande varje år, ska det vara så svårt det?
Nu sitter jag i allafall och får mig lite hårfix av bästa Linda på salongen.
Det ska bli så skönt! Och så blir jag redo för fredagens bravader med min gamle vapendragare Sara Varga.
honkallastess 