Kaos och tok

Det är som det brukar helt enkelt.

Idag är jag på väg ner till Västervik för att hålla lite färgkurser för eleverna på frisörskolan, vilket ska bli super roligt!

Och som vanligt har det varit en helkörare på jobbet hela dagen och jag har precis beställt taxi till tåget när jag ser på mina tågbiljetter och inser att fasen de är bokade till förra veckan 😁
Helt säker är jag på att jag ska vara i Västervik den här veckan så det blir till att akut boka nya biljetter och stressa iväg till centralen.

Men turen var på min sida och jag hann med tåget, och att köpa med mat som var förbokat på det tåg som gick förra veckan, men inte gick att välja till med så här kort varsel.

Däremot har jag massor att göra när jag kommer fram sen ikväll. Dockhuvuden ska stylas och göras fina inför morgondagen, och även mitt eget barr behöver sig en genomkörare så man kan visa sig representativ under de kommande kursdagarna.
Men så tyckte turen att den hade gjort nog för mig idag och bestämde sig för att stranda tåget mitt ute i skogen en timme, utan någon som helst kontakt med omvärlden.
Det till och med efterlystes telefoner med täckning ut i högtalarna.

Tillslut började tåget rulla igen och tutade högt och ljudligt en bra bit.
Det enda jag tänkte var att nu var de less på att vänta på signal och tog och rullade ändå, så nu tutar de för att förvarna eventuellt mötande tåg.

Så jag sitter och blåhåller mig i sätet ett bra tag, redo och livrädd för en eventuell tågkatastrof.
Men så inser jag att jag är den enda på hela tåget som har paranoida skräcktankar och slappnar av lite jag med.

Än så länge har ingen krock skett, men konduktören låter jäkligt less och jag kommer hålla på med hår hela natten.

Men mat har jag fått i mig iaf.

Hår

Är allt vad det handlar om just nu

Övning ger färdighet

Sägs det i alla fall.

Jag pluggar järnet inför kommande kurs i London i februari. Jag håller på att bli knasig av all information som ska in i min skalle. Hur gör man för att få allt att fastna???

Hur som helst så är det fullt ös på jobbet på dagarna, vilket är skönt för det får mig att glömma bort verkligheten ett tag och jag förlorar mig helt i det hår som för tillfället ligger i mina händer.

Den nakna sanningen

Idag har jag varit och spätt på mitt fejkade nylle, med både fransar och brun utan sol. Och igår fick brynen sig en färgomgång.
Nu är det bara utväxten kvar så är jag redo för julefrid.

Det är så skönt att ha allt det här gjort. Att inte behöva sminka sig på hela julen och ändå känna sig fräsch. Jag tycker det är så värt.

Det här är den nakna sanningen, min nakna sanning.

Hårt jobb lönar sig tillslut.

Idag var det min sista 14-timmars dag för i år.
Jag har jobbat så sjukt hårt den här veckan att jag nästan ser i kors.
Men nu är ledigheten ett faktum.
Jag och maken poppar champagnen och firar två hela veckor framför oss, tillsammans med familjen.
Det tycker jag faktiskt att jag är värd efter denna otroligt roliga men sjukt fullspäckade marathonvecka.

Här är några av veckans skapelser

När vi ändå snackar om fejk

Jag är helt överväldigad över alla delningar och den otroligt fina responsen jag fick över förra veckans inlägg om var gränsen går.
Aldrig hade jag väl trott att mitt lila botoxnylle skulle sprida sig så. Tack alla fina själar där ute.

När vi ändå är inne på ämnet fejk så tänkte jag visa upp lite löshår.
För att färga håret tycks ju vara okej av de flesta, även löshår börjar ses som helt normalt.

Ska vi vara helt ärliga, så vem tycker inte att det är roligt att vara fin i håret?
Och vem har aldrig drömt om ett långt, böljande svall?

Så varför inte få det när det nu är så enkelt att åstadkomma?
Sen är det ju klart att man bör kolla upp både löshårskvaliteten och frisören innan.
Det är inte så kul att gå omkring med en drös hängande råttsvansar från kalufsen direkt. Ändå ser man det allt för ofta tyvärr.

Jag påstår inte att jag är någon bättre frisör än någon annan, och skulle aldrig utge mig för att vara det heller.
Däremot har jag en lång erfarenhet och tror på det jag gör.
Och löshår är något jag tycker är väldigt roligt och har vidareutbildat mig inom.

Så det är upp till betraktaren att avgöra om mina jobb är fina eller inte, jag låter dock aldrig någon lämna min stol förän jag är nöjd med det jag gjort.

Hur som helst, nog om mig och åter till ämnet, löshår.

Tänk så stor förändring lite hår kan göra. Att må bra med sig själv för att man känner sig fin i håret, det är väl helt fantastiskt?

Fejk behöver inte alltid klinga negativt. Eller?

Tävling!

Ni har väl inte missat den finfina tävlingen på vår TWOB-sida?

Vi hade ju ett härligt event på Paul Mitchell studion med Forma Vita och ljuvlig musik av Sara Varga, för ett tag sen.

Nu har du chansen att kamma hem den lyxiga goodiebagen från eventet.
Den vill man inte missa 😊

Kika in här: Tävla

Lugnet före stormen..

Jag har världens bästa jobb.
Jag får umgås med fantastiska människor hela dagarna, samtidigt som jag gör världen lite vackrare.

Men även en arbetsnarkoman som jag behöver lite ledigt ibland.

Jag jobbar 6 dagar i veckan, många av dom minst 12-timmars pass.
Det är mitt eget val och de långa dagarna är de jag gillar bäst. Då kan jag gå all in hela dagen och får även så mycket annat arbetsrelaterat gjort.

Jag älskar att vara hemma med min familj också, men som jag sagt tidigare det ena utesluter inte det andra.

Den här helgen tog jag faktiskt helt ledigt för att spendera varenda minut med mina fina grabbar.
På måndag börjar marathonveckan.
Veckan före jul, den roligaste arbetsveckan på hela året.

Jag har knökat mitt schema, och klämt in så många jag bara kan. Alla vill ju vara fina till jul och så klart vill jag hjälpa till med det.
Det blir fullt ös minst 12 timmar varje dag.
En vecka i skönhetens tecken helt enkelt.
Det ska bli så roligt och jag ser fram emot alla glada julhår.

Sen ska jag vara ledig. Över två veckor ska jag faktiskt unna mig. 2 och en halv närmare bestämt.
Eftersom jag bara hade en och en halv veckas semester i somras tyckte jag att jag kunde unna mig lite ledigt i jul.
Men det kliar i fingrarna. När alla tiderna är uppbokade och människor vill göra sig fin i mellandagarna vill jag så gärna trycka på bokningsknappen.

Men det gör jag inte. För den här ledigheten är jag skyldig mina barn, min man, men framför allt mig själv.

När man älskar sitt jobb så jobbar man aldrig, man ägnar dagarna åt sin hobby, sin livsstil.

Men det ska laddas batterier inför det kommande året, som redan nu har så sjukt mycket roliga saker i sin kalender. Spännande och nervöst..
Den som lever får se…

Har det gått för långt?

Vem är det som avgör det?
Vem har rätten att döma och sätta gränser för andra?

När jag färgade mitt hår rosa fick jag höra på villovägar hur bekantas bekanta filosoferat om en eventuell 30-års kris i mitt liv.
Ja, alltid retar det ju någon.
Sen får man höra hur det vidare filosoferas inom den närmre bekantskapskretsen om det inte börjar gå för långt det här med håret, längden på det, botoxen och gudarna vet vad.

Men när har det gått för långt då?

Är det när du anser att mitt hår är för långt?
Vilken tur att håret sitter på mig då och inte på dig.
Är det när jag har fyllt min tidigare obefintliga överläpp så att jag själv är nöjd när jag ser mig själv i spegeln? Har det gått för långt då?
Då är det väl tur att läpparna sitter på mitt ansikte och inte på ditt.

Vem är det som bestämmer när jag har gått för långt?

Borde inte det vara jag?

Den stora frågan i det hela är väl ändå varför du inte frågar mig själv om du nu är så nyfiken på varför jag gjort de valen jag gjort, varför mitt hår är rosa och långt, varför jag valt bort mina rynkor i pannan.
Jag lovar att jag ska svara dig ärligt, trots att du egentligen inte har med saken att göra.

Jag mår inte dåligt över mitt utseénde. Visst har jag komplex över min kropp, men jag mår inte psykiskt dåligt över det jag inte kan göra någonting åt.

Det jag däremot kan göra nånting åt och kan påverka, varför ska jag då inte göra det?

Jag lever i en vardag som går ut på att göra människor vackra, att få dem att känna sig fina när de ser sig själva i spegeln.
De kommer till mig för att de vill förändra något med sig själv, kanske är det en utväxt som de vill bli av med, några grå strån som de känner att de vill färga över eller så vill de bara ha en förändring och färgbyte.
Jag dömmer ingen för att de vill känna sig lite finare. Tvärtom, jag skulle vara arbetslös om alla var nöjda med sig själva precis som de är.

Själv gillar jag förändring, jag har haft kort, långt, svart, vitt, rött, gult och alla regnbågens färger på mitt huvud, så varför är det så intressant att det måste tisslas och tasslas om det när jag färgar det rosa och gör det långt? Är det för att du aldrig skulle vilja ha så?
Vet du vad? Det slipper du, jag tänker inte tvinga någon att ha min hårfärg om det är det som oroar dig.
Jag tycker rosa är fint och har valt det i MITT hår, inte ditt, du gör som DU vill.

Man ska åldras med värdighet sägs det.
Jaha, och vad får jag ut av det undrar jag?
Jag har inga problem att bli äldre, jag tycker snarare att det är intressant och roligt.
Sen att jag väljer att ta bort maskarna som byggt bo i min panna, vad spelar det för roll för någon annan än mig?
Jag kan inte ens förklara hur glad och nöjd jag är med min botox. Den får mig att känna mig piggare och gladare när jag ser mig själv i spegeln.
Har det gått för långt för dig då?

Du kanske tyckte att jag var finare eller sötare innan jag valde att sätta fillers i mina läppar för att känna mig bekväm med mitt leénde och slippa se det häst-liknande tandköttet på varenda glada bild.
Vad vet jag?

Så vitt jag vet så är det JAG som ska känna mig fin, och kan lite fillers och botox lösa det problemet åt mig, varför ska jag då avstå?

Vill du inte ha sånt så är det helt okej för mig. Jag kommer inte döma dig för dina rynkor eller gråa strån, jag skulle heller aldrig ifrågasätta dina val bakom din rygg.
Jag skulle utgå från att du gör det som känns bäst för dig, såsom jag gör det som känns bäst för mig.

Så när har jag gått för långt?
Jag har rakat av mig allt hår i nacken nu också, känns det okej för dig eller borde jag av någon anledning inte gjort det?
Jag kör med brun utan sol nu på vintern så jag inte känner mig så blek, är det okej?
Jag ska tatuera mig för 11 gången i veckan, börjar det bli för mycket nu eller var går gränsen?

Kan vi inte bara komma överens om att jag avgör var mina gränser går, liksom du avgör dina?

Och funderar du på någonting angående mina val i livet, fråga bara, jag står för varenda ett även om jag är mer stolt över vissa av dom.

Tycker du tvärtom att jag gjort någonting bra tala gärna om det också för mig, alla åsikter är välkomna, så länge de inte sker bakom min rygg.

Jag hoppas, vem du än är att du mår bra med dina val i livet, för jag mår bra med mina.
Men där går gränsen.

Nu ryker håret..

Kollegan har rakapparaten i högsta hugg. Hon säger att hon har handsvett för det som komma skall.
Jag förstår inte riktigt vad hon menar, det är ju bara hår.

Hon börjar klippa de längsta tåtarna innan rakmaskinen börjar surra.
Vilken befrielse.
Fjunen är borta och kvar är taggig stubb.
Nu slipper jag de hemska virvlarna och fjösfjunen som spretat åt olika håll.

Det kommer bli rätt mycket underhåll med det superkorta, men det är det värt!