Sägs det i alla fall.
Jag pluggar järnet inför kommande kurs i London i februari. Jag håller på att bli knasig av all information som ska in i min skalle. Hur gör man för att få allt att fastna???
Hur som helst så är det fullt ös på jobbet på dagarna, vilket är skönt för det får mig att glömma bort verkligheten ett tag och jag förlorar mig helt i det hår som för tillfället ligger i mina händer.
Jag är helt överväldigad över alla delningar och den otroligt fina responsen jag fick över förra veckans inlägg om var gränsen går.
Aldrig hade jag väl trott att mitt lila botoxnylle skulle sprida sig så. Tack alla fina själar där ute.
När vi ändå är inne på ämnet fejk så tänkte jag visa upp lite löshår.
För att färga håret tycks ju vara okej av de flesta, även löshår börjar ses som helt normalt.
Ska vi vara helt ärliga, så vem tycker inte att det är roligt att vara fin i håret?
Och vem har aldrig drömt om ett långt, böljande svall?
Så varför inte få det när det nu är så enkelt att åstadkomma?
Sen är det ju klart att man bör kolla upp både löshårskvaliteten och frisören innan.
Det är inte så kul att gå omkring med en drös hängande råttsvansar från kalufsen direkt. Ändå ser man det allt för ofta tyvärr.
Jag påstår inte att jag är någon bättre frisör än någon annan, och skulle aldrig utge mig för att vara det heller.
Däremot har jag en lång erfarenhet och tror på det jag gör.
Och löshår är något jag tycker är väldigt roligt och har vidareutbildat mig inom.
Så det är upp till betraktaren att avgöra om mina jobb är fina eller inte, jag låter dock aldrig någon lämna min stol förän jag är nöjd med det jag gjort.
Hur som helst, nog om mig och åter till ämnet, löshår.
Tänk så stor förändring lite hår kan göra. Att må bra med sig själv för att man känner sig fin i håret, det är väl helt fantastiskt?
Fejk behöver inte alltid klinga negativt. Eller?
honkallastess 